Man missar mycket på vägen
Ibland går livet så snabbt, dagarna rinner förbi . Ibland förlorar man tyvärr också kontakten med en del vänner. Jag tycker ofta jag hör folk (och mig själv) säga: "förlåt att jag inte hört av mig men det har varit så mycket nu!" Vad är det som får folk inklusive mig själv att ofta prioritera arbete och studier framför att hålla kontakten med vänner? Vänner och relationer med andra människor som är det viktigaste som finns! Jag har tyvärr inget bra svar på den frågan, det bara blir så ibland.
För ett par veckor sedan fick jag ett mail av just en sådan oprioriterad vän med meddelandet att hon ska vara sommarpratare på Radio väst. Tänk vad man missar av sina vänners liv ibland, derars planer, ambitioner och drömmar. Man hinner inte dela det liksom. Det var skumt att få höra om hennes liv via radio!
Nu ska inte det här inlägget föreställa nåt slags sentimentalt dravel utan min avsikt är bara att påminna mig själv och alla andra om att det finns viktigare saker än karriär och prestationskrav. Livet går så himla fort!
Radiotemat gick på bokstaven B: barn, bröllop, bondeliv, bandy och Bollnäs och om ni vill lyssna på Elisabeth Johansson finns länkarna här:
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=759223&BroadcastDate=&IsBlock=0
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=759284&BroadcastDate=&IsBlock=0
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag tror att man prioriterar studierna och jobbet för att man måste. Går du inte till jobbet får du sparken, pluggar du inte får du inget jobb, så i slutändan handlar det om det basala behovet av mat på bordet vilket faktiskt går före vännerna och familjen. Hade vi levt i ett annat samhällssystem hade vi kanske kunnat göra viktigare prioriteringar, men jag tror att man till viss del även kan göra det nu; det handlar ju inte bara om att man är fast i systemet utan även hur hög ambitionsnivå man har; Vill man åka till Thailand varje år plus ha fin bil och en enorm lägenhet mitt i centrum; ja, då vill det till och jobba också, och då handlar det inte längre om mat på bordet utan om materiell lusta på bekostnad av ens nära och kära...
Du har rätt. Men samtidigt förändras ju ens liv så att man hittar nya vägar och även vänner. Inte sällan ställs man tyvärr för val där man måste prioritera vad/vem som är viktigast.
När man väl gjort sitt val är det svårt-nästan omöjligt att ändra sig.
Ja, nu lät det ju som om det meddelandet om mitt radioprogram var det första livstecknet på väldigt länge.... och så är det ju inte riktigt.
Ha det bra i din nya lägenhet.
Skicka en kommentar