Vad tycker ni om den här väggen?

Om två veckor kommer detta att vara mitt vardagsrum. Dilemmat är väggen... jag vet inte vad jag ska tycka om den. Egentligen avskyr jag turkost och jag vet inte hur det ska gå för mig att leva med den. Kommer jag att klara det psykiskt? :) Skulle ni tycka att det vore synd om jag målade den fina designtapeten beige?

Man missar mycket på vägen
Ibland går livet så snabbt, dagarna rinner förbi . Ibland förlorar man tyvärr också kontakten med en del vänner. Jag tycker ofta jag hör folk (och mig själv) säga: "förlåt att jag inte hört av mig men det har varit så mycket nu!" Vad är det som får folk inklusive mig själv att ofta prioritera arbete och studier framför att hålla kontakten med vänner? Vänner och relationer med andra människor som är det viktigaste som finns! Jag har tyvärr inget bra svar på den frågan, det bara blir så ibland.
För ett par veckor sedan fick jag ett mail av just en sådan oprioriterad vän med meddelandet att hon ska vara sommarpratare på Radio väst. Tänk vad man missar av sina vänners liv ibland, derars planer, ambitioner och drömmar. Man hinner inte dela det liksom. Det var skumt att få höra om hennes liv via radio!
Nu ska inte det här inlägget föreställa nåt slags sentimentalt dravel utan min avsikt är bara att påminna mig själv och alla andra om att det finns viktigare saker än karriär och prestationskrav. Livet går så himla fort!

Radiotemat gick på bokstaven B: barn, bröllop, bondeliv, bandy och Bollnäs och om ni vill lyssna på Elisabeth Johansson finns länkarna här:
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=759223&BroadcastDate=&IsBlock=0
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=759284&BroadcastDate=&IsBlock=0

Under stressiga perioder och vid PMS bloggar inte jag.

Lyckliga jag har fått lägenhet i Majorna :)
Ibland lönar det sig att chansa och ha is i magen.

Vänner o resor är det bästa som finns

Jag har två goda vänner som jag tycker väldigt mycket om. De vet massor om varandra men har aldrig träffats. Tills idag då jag sammanförde oss på en fika! Det var spännande att se och höra dem prata med varandra, först lite artigt och sedan jätteavslappnat precis som om de känt varann i en evighet. För mig var det jättemysigt att sitta med dem båda och se hur bra de kom överens. Det hela resulterade i en inbjudan till den ena vännens hus i Polen i slutet av september och sedan en andra träff på nyårsafton! :)